Tre personer berättar

Wilmas och Suprice historian Jag heter som sagt Wilma & är Annas brordotter! Anna ringde mig och frågade om jag ville komma till henne med min ponny Surprise och träna horsemanchip och då tänkte jag "aha och vad är det..?" Jo horsemanchip är inget man kan förklara eller beskriva. Man måste få känna på det, känna känslan och få kontakten med sin häst / ponny. Men jag tänkte försöka beskriva det. I horsemanchip vill man åt ledarskap och connection. Och att hästen ska lyssna, lita på dig & vara lugn i sig själv med DIG som ledare. Från ämne till ämne: jag är en vanlig tävlings människa som inte hade en tanke på horsemanchip innan, och varken jag eller mamma trodde på att nånting av de där skulle funka med tanke på att Surprise är tittig på hinder, att grejor ute är läskiga, vill inte gå över vatten osv. Så jag, min mamma och pappa tänkte "aa haha jo visst, verkligen .. Speciellt med den ponnyns temperament." Men ändå av någon anledning och annas slit att få hit mig gick vi alla med på det. Jag kom, stallade upp min olydiga häst som sprang över mig när vi skulle gå in i boxen, vi gick ut gjorde en horsemanchip övning , kom tillbaka och hästen blev en hund på ett *abrakadabra*. Och det räckte med ja.. 35 minuter för mig och min häst & jag har en grund av förtroende. Det gick just väldigt snabbt med Surprise och ibland kan det ta från 30 minuter till 4 timmar. Men det räckte och ponnyn min blev så lugn, litade på mig och det var hel grymt tycker jag för lydnaden och att hon litade på mig var med mig på ryggen också! Hon hoppar nu titthinder, går i vatten, nosar på brevlådor. Skillnaden är häftig, den är verkligen det. Och orden jag lägger ner nu är för att jag TIPSAR ER ALLA att göra detta, en helg och du har en häst som inte springer över dig i stallgången. Självklart måste man bygga en grund och bygga på och repetera hela tiden för att hålla igång. Men em grund Anna hjälper dig att lägga är svår att bryta. Och jag får ju absolut INTE glömma Linn!! Grymmaste tränarn jag ridit för genom åren! En helt underbar allround tränare som ger förtroende och resultat på första träningen. Har mycket bra och vettiga saker att komma med och påhittig för ponnyn som är en stannare. Efter min helg hos Anna & Linn så tävlade jag, då vann jag.. Första vinsten på länge! Helgen efter det tävlade jag igen, dubbelvinst! Och sen andraplats. På daenna bana var det mur, plank, vattenmatta, grind och de hoppade inte Surprise innan. Men nu, hoppar hon allt jag styr henne på. För jag, Anna & Linn har lärt henne att jag styr inte in i saker vi inte kommer ur ordentligt. Så den korta tiden.. Ger mer resultat än på ett halvår! Tack för mig Wilma Nordberg 13 år, ponny ryttare. Inriktning hoppning. Mitt mål nu: mot eliten! Med vänlig hälsning!

Hej! Mitt namn är Janina, är 30 år gammal och känt Anna i stort sätt hela mitt liv. Har sett Anna genom åren hur hon utvecklat en sån "magisk" (för mig) kontakt med både hästar och hundar. Har alltid varit fascinerad av hennes jobb och velat lära mig själv och mina hundar samma sak men alltid tänkt att jag inte klarar av det och att det bara är vissa speciella människor som har "det". Har själv en Fransk Mastiff, 3 år gammal. Den rasen är är inte alls snabbtänkta och jag tänkte att detta kommer inte alls bli lätt att jobba med. Ringde Anna direkt då jag hämtat hem Missy för att be om råd och hjälp då jag verkligen inte är någon naturlig ledare. Men med råd och tips lärde jag mig att se dom små signalerna Missy visade. Har varit hos Anna i 2 dagar nu. När vi först kom hit så drog Missy i kopplet, hade ingen respekt för mig alls, jagade fåglar, väldigt rädd för hästar och kor, samt rädd för åskan. Hon sprang till första bästa port för att gömma sig, men idag har jag kontroll över henne och hennes rädsla. Hon går vid sidan av mig utan att fly eller dra i kopplet. Idag, endast 2 dagar senare så sitter Missy och väntar på mig när Anna och hennes hundar går iväg, hon drar inte alls i kopplet, går vid sidan av mig eller bakom, idag strövar hon bland höns som går fria på gården, är inte rädd för hästar, och hela hennes ansiktsuttryck och kroppshållning har förändrats totalt. Jag själv är mkt mer självsäker och gladare då jag inte behöver gnälla och bli irriterad på min hund p.ga små saker. Vi är ett grymt team vi två och blir bara starkare för var dag tillsamm

Mitt namn är Linn och jag är 21 år. Jag har hållit på med ridning sen jag var 6 år och har haft egen hiäst nu i ca 9 år. Min första häst var en kallblodstravare vid namn Tora, som jag nu fortfarande har kvar, och som jag har lärt upp från grunden. Hon kunde varken galoppera eller hoppa när jag köpte henne, hon hade inga muskler och var knappt inriden. Efter 5 års arbete hade jag kommit fram till resultat som jag aldrig trodde hon skulle klara av i speciellt hoppningen, min lilla tjej och jag hade kommit upp i klasserna till 110 cm. Alla blir alltid lika förvånade när jag kommer in med min nordsvendska travare på 153 cm i mankhöjd och bara glider runt banan;) Hon har löshoppat upp till 160 cm och hoppat upp till 150 cm med mig på ryggen. Det är få som tror att hon besitter den kapacitet hon har, men hon har glimten i ögat och när hon ser ett hinder finns det inget stopp i henne!:) Har även haft ett estniskt halvblod i 7 år som jag också lärt upp i hoppningen. Hon hade ingen koll alls på sina ben eller sin kropp i övrigt. Men inte många år efter att jag köpt henne var även hon uppe i klasserna. Tyvärr fick jag sälja henne p.g.a. tidsbrist. :( Jag har egentligen inte haft något problem med hanteringen av Tora eller så utan hon har alltid varit lugn och aldrig gjort något dumt. Så när jag flyttade upp till Björndalsgård och Anna började prata om horsemanship så tänkte jag bara "jaja det där behöver inte jag...". Men när Wilma kom med sin ponny och jag fick se vilken skillnad det blev på bara en dag så började jag fundera på om man kanske skulle testa ändå... Jag och Anna började köra igång och min häst är en mycket bestämd dam som inte viker ner sig i första taget så det tog ca 4 timmar innan jag hade uppnått resultatet, ist för 30 minuter som det tog för Wilma och hennes ponny. Men jag fastnade för konceptet och jag märkte stor skillnad direkt trots att jag inte trodde att det fanns något som kunde bli bättre i relationen mellan mig och min häst. Som sagt jag hade inte tidigare några direkta problem i hanteringen med henne, men det var små saker som föll på plats som man inte ens visste fanns. Hon är mycket mer lyhörd på vad jag gör runt henne och vad jag vill att hon ska göra. Fokus är hela tiden på mig och minsta lilla grej hon gör så räcker det men att jag morrar till så slutar hon direkt. Nu kan hon stå i gången utan att sitta fast, tidigare skulle hon alltid gå iväg och kolla på allt och framför allt skulle hon ALLTID ta en tugga från hö-balen när vi gick ut från stallet, men nu går hon efter mig utan grimma och tänker inte ens tanken på att ta en tugga. Som sagt, innan vi gjorde horsemanship-övningarna så hade vi inte några problem utan hon var en lugn och snäll häst som inte gjorde något dumt. Men horsemanship behöver man inte använda bara för att man har något problem med sin häst utan man kan använda det för att finslipa relationen. Det finns alltid saker som kan bli bättre, trots att man är nöjd och tycker allt är bra. Jag testade horsmanship och nu är jag fast! Jag och min häst känns starkare än någonsin tillsammans och hennes tillit till mig är enorm.Mitt namn är Linn och jag är 21 år. Jag har hållit på med ridning sen jag var 6 år och har haft egen hiäst nu i ca 9 år. Min första häst var en kallblodstravare vid namn Tora, som jag nu fortfarande har kvar, och som jag har lärt upp från grunden. Hon kunde varken galoppera eller hoppa när jag köpte henne, hon hade inga muskler och var knappt inriden. Efter 5 års arbete hade jag kommit fram till resultat som jag aldrig trodde hon skulle klara av i speciellt hoppningen, min lilla tjej och jag hade kommit upp i klasserna till 110 cm. Alla blir alltid lika förvånade när jag kommer in med min nordsvendska travare på 153 cm i mankhöjd och bara glider runt banan;) Hon har löshoppat upp till 160 cm och hoppat upp till 150 cm med mig på ryggen. Det är få som tror att hon besitter den kapacitet hon har, men hon har glimten i ögat och när hon ser ett hinder finns det inget stopp i henne!:) Har även haft ett estniskt halvblod i 7 år som jag också lärt upp i hoppningen. Hon hade ingen koll alls på sina ben eller sin kropp i övrigt. Men inte många år efter att jag köpt henne var även hon uppe i klasserna. Tyvärr fick jag sälja henne p.g.a. tidsbrist. :( Jag har egentligen inte haft något problem med hanteringen av Tora eller så utan hon har alltid varit lugn och aldrig gjort något dumt. Så när jag flyttade upp till Björndalsgård och Anna började prata om horsemanship så tänkte jag bara "jaja det där behöver inte jag...". Men när Wilma kom med sin ponny och jag fick se vilken skillnad det blev på bara en dag så började jag fundera på om man kanske skulle testa ändå... Jag och Anna började köra igång och min häst är en mycket bestämd dam som inte viker ner sig i första taget så det tog ca 4 timmar innan jag hade uppnått resultatet, ist för 30 minuter som det tog för Wilma och hennes ponny. Men jag fastnade för konceptet och jag märkte stor skillnad direkt trots att jag inte trodde att det fanns något som kunde bli bättre i relationen mellan mig och min häst. Som sagt jag hade inte tidigare några direkta problem i hanteringen med henne, men det var små saker som föll på plats som man inte ens visste fanns. Hon är mycket mer lyhörd på vad jag gör runt henne och vad jag vill att hon ska göra. Fokus är hela tiden på mig och minsta lilla grej hon gör så räcker det men att jag morrar till så slutar hon direkt. Nu kan hon stå i gången utan att sitta fast, tidigare skulle hon alltid gå iväg och kolla på allt och framför allt skulle hon ALLTID ta en tugga från hö-balen när vi gick ut från stallet, men nu går hon efter mig utan grimma och tänker inte ens tanken på att ta en tugga. Som sagt, innan vi gjorde horsemanship-övningarna så hade vi inte några problem utan hon var en lugn och snäll häst som inte gjorde något dumt. Men horsemanship behöver man inte använda bara för att man har något problem med sin häst utan man kan använda det för att finslipa relationen. Det finns alltid saker som kan bli bättre, trots att man är nöjd och tycker allt är bra. Jag testade horsmanship och nu är jag fast! Jag och min häst känns starkare än någonsin tillsammans och hennes tillit till mig är enorm.